När staten hackar din dator

När staten hackar din dator
Människors integritet versus staters möjlighet att fånga kriminella genom omfattande övervakning har varit på tapeten länge. 2013 skrev DN en artikel om avslöjanden i Uppdrag Granskning. De förnekades men tydligen fanns tillräckligt med bevis för att SVT skulle våga gå ut med att FRA och NSA samarbetade för att hacka och övervaka medborgare. Flera begrepp var odefinierade och självklart vägrar ansvariga att svara på frågor. En konspirationsteoretiker har mycket att hämta här. Jag tycker att den här frågan är en av vår tids viktigaste frågor. Vill vi ha ett samhälle som George Orwells 1984? Vill vi låta stater ha den typen av makt över vårt privatliv? Snowden var rädd för att ingen skulle bry sig om hans avslöjanden och jag tror att han hade rätt. Visst blev det en proteststorm, och visst finns det ett motstånd mot program som ACTA, men många tyckte också att det var helt OK (amerikaner som är rädda för terrorister, till exempel). Det är skrämmande att samma människor ibland anser att hackare som istället sprider information som medborgarna borde ha rätt att veta är kriminella pch nedbrytande för samhället. Hacking kan användas för onda eller goda syften och att stater ska samarbeta för att ha makten över hela våra liv (som till stor del befinner sig på Internet idag) ser jag definitivt som ett ont syfte. Jag tänker på Penelope Garcia i serien Criminal Minds när jag läser om detta. Hon åkte fast som hackare och arbetar nu för att fånga seriemördare. Självklart ses det här som gott. Om hon istället använts för att leta reda på samma “dirty secrets” för att hitta meningsmotståndare? Om det redan finns sådana som hon som redan gör det här? Det återstår att se om konspirationsteoretikerna har rätt i det, och i så fall vad DU tycker om det. Är det värt nackdelarna för att sätta fast terrorister och...
read more

Hackare är en viktig del av samhället

Hackare är en viktig del av samhället
DN publicerade för ett tag sedan en artikel, “Hackarna tar över finrummen”. Den visar på en pendel från att hackare var uppskattade utvecklare av datorsystem till att ses som kriminella som förstörde (vilket ibland istället definieras som crackare, en bra uppdelning för att visa att hackare inte alls behöver vara en förstörande kraft) tillbaka igen. Artikeln visar på att svartmålningen som funnits i media inte är representativ för hur hackarkulturen faktiskt ser ut, och att detta nu börjar uppmärksammas. Mark Zuckerberg beskrivs som datanörden som blev en rockstjärna och omslagspojke för rörelsen. Artikeln tar också upp den stora makt som hackarna har i dagens teknikberoende samhälle och deras möjligheter att bidra positivt. Möjligheten att utveckla det som finns och att skapa nytt. Det är spännande att läsa om “Green Hackathon”, en unik konferens då det inte finns något informationsutbyte. Det enda deltagarna gör är att uppfinna en ny lösning efter instruktioner från arrangörerna. En stor fördel med att prata med likasinnade, som ofta varit datornördar sedan unga år (för mig är datornörd en positiv definition). De slipper förklara och översätta till “vardagsspråk”. Punchlines på tröjor som är oförståeliga för massan – de är humor här. En sak med hackarvärlden och den här typen av sammankomster, som av naturliga skäl stör mig och även tas upp i samhället, är den sexism som råder. Tjejer är dåligt representerade och har ofta svårt att tas på allvar. Det här håller som tur är på att ändras genom till exempel “Geek girl”-rörelsen. Då kanske det kan spridas till andra arenor som till exempel onlinespel (jag känner flera som låtsas vara män i World of Warcraft för att slippa slåss mot fördomarna). Till och med Warcrafts utvecklare måste nu ta tag i problemet, som inte minst beror på den sexistiska andan i spelen där kvinnliga karaktärer, om de finns, används som “eyecandy”. Förhoppningsvis går vi en ljusare tid till mötes där vi slipper bilder som denna (där kvinnan kopplas till datorer – men VARFÖR är hon nästan...
read more

Att tjäna pengar på hacking

Att tjäna pengar på hacking
Hackers ger företag som säljer produkter med programmering (vilket i stort sett är alla produkter idag…) möjligheten att testa sin säkerhet på allra bästa sätt. Genom att tillåta hackers att försöka bryta sig in hittar företaget produktens svaga sidor. För ett tag sedan läste jag om möjligheten att vinna 70 000 kronor genom att hacka sig in i en bil. Här var det dock inte företaget själva, som enligt artikeln har en mycket väl fungerande säkerhet, som hade initierat tävlingen. Jag tyckte beviset för deras egen säkerhet var ganska så roligt. Under tiden en bilägare försökte hacka sig in bad ingenjörerna genom systemet honom att sluta. Det är coolt. Förmodligen blev bilägaren ganska nervös… De flesta företag har så klart själva experter på hacking. Samtidigt tycker jag den här typen av tävlingar är roliga. Dels uppmanar de till innovationer på ett lagligt sätt (om företaget står bakom, i alla fall) och dels för de oss “nördar” tillsammans på stora event. Vi är en viktig del av samhället idag och mycket av den utveckling som sker är just på grund av datornördar. Jag är en stolt nörd! Företag som Google som är kända för att vara nytänkande (tänk bara på hur de arbetar med sina anställda) ser också vinsten i det här. Under tävlingarna Pwnium 3 och Pwn2Own fick till exempel Chrome värdefull hjälp med buggar och delade också ut pengar till dem som hjälpt till. Det är ett fint exempel på win-win i hackervärlden. Det hade varit fruktansvärt roligt att någon gång delta i de här tävlingarna som tycks bli årliga. Prissummorna är enorma (en av hackarna som visserligen inte löste tävlingsproblemet men lyckades hjälpa med annat fick 40 000 dollar!) så det hade så klart inte varit så fel att vinna heller. Det är något att drömma om… Se mer...
read more

Hur blir du en hackare?

Hur blir du en hackare?
Det finns inga officiella utbildningar för att bli en hacker. Det finns ingen som berättar för dig att du nu uppnått titeln. Det räcker inte heller med att du kan hacka dig in i ett system, i alla fall inte enligt mig. Eftersom hackerkulturen (se “Hacking: Definition och historia” här på min sajt) är så viktig för dem som deltar i den bör du ta del av den. Även om hackers ofta är solitära i sitt arbete så finns det ändå en stark community där ute som du bör vara en del av som hackare. Det räcker inte heller att dela etiken och känslan för datorer och programmering. Känslan jag pratar om här är i det närmaste kärlek. Som hacker har du ett starkt engagemang för koden och för datorn. Men, som sagt, det räcker inte. Du måste också ha skickligheten. Hur du ska skaffa dig den råder det delade meningar om. En del menar att du bör läsa på högskolan, andra menar att du hellre bör lära dig på egen hand (vilket kan gå hand i hand med misstron för auktoriteter). Oavsett hur du gör så ska du veta att du efter detta kan välja många vägar. Hackers och den teknik som det enorma engagemanget riktas mot har gett en enorm utveckling på programmeringsområdet. Från början var titeln hacker en positiv sådan, men idag kan du också välja en annan väg. Jag hoppas du väljer den “goda” sidan, för det finns mycket gott att göra som hacker. En hacker har alltså kärleken till programmeringen, ett engagemang i kulturen och en stor skicklighet när det kommer till koder och datorer. Sedan finns det en nyckelfaktor kvar. Du måste ha en enorm drivkraft att lösa problem, att aldrig ge upp och att hela tiden utveckla din tekniska kunskap för att lösa nya problem nästa gång. Detta är de fyra ben du behöver stå på för att bli en hacker. Lycka...
read more

Hacking: Definition och historia

Hacking: Definition och historia
Du kanske tänker på kriminella människor som bryter sig och förstör datorer och system från sin källare. Då har du fel. Det finns många olika hackers, och denna typ kallas ofta för cracker. På engelska Wikipedia kan du läsa om olika typer av hackers som kallas vita, grå och svarta hattar beroende på deras etiska inställning. De vita hattarna är de som enbart arbetar lagligt med att förbättra datorsystem eller skydda dem mot crackers. Hacking som begrepp dök upp någon gång i början av åttiotalet, först i datorintresserades kretsar och sedan hos allmänheten. Kulturen hade dock funnits sedan 60-talet. USA var föga förvånande det land där hackingen föddes, även om tidiga hackers också fanns i till exempel Tyskland. 1984 ges boken “Hackers: Heroes of the Computer Revolution” ut. Den är skriven av Steven Levy och beskriver den kultur och etik som finns i hackerkretsar. Mycket av etiken handlar om öppenhet. Alla ska ha tillgång till all information. Det gäller också när du skapar program. “Open Source”, när du skapar ett program och kodningen är öppen för alla att använda och utveckla, är en metod som ligger många hackers varmt om hjärtat. Hackers är också misstänksamma mot auktoriteter enligt Levy. De tror på att makten och all information ska finnas hos folket. Det är en demokratisk tanke, precis som principen om att enbart förmågan att hacka ska spela roll för hur en hackare bedöms. Ålder, utbildning, yrke eller etnicitet räknas som helt oviktiga faktorer. Du kan alltså vara en lika bra hacker som trettonåring i din mammas källare (en vanlig nidbild, som kanske också är sann ganska ofta…) eller som välbetald chefsprogrammerare på ett välkänt företag. Hackingen har utvecklats i takt med samhället. I mitten på nittiotalet föddes ordet “hacktivism”. Det är en definition av aktivism med hacking som redskap. Precis som annan hacking kan etiken i de olika handlingarna se olika ut, från cyberterrorism till att ge förtryckta människor möjlighet att kommunicera med varandra. En av de mest kända mer aggressiva nätverken idag är Anonymous. Titta gärna på videon för att lära dig mer om dem, etik och...
read more

Next Entries »